Soundtrack: Kong - Bonobo; Primal Screem - MC
Uppe i Lofdalen älskade Bello att leka med en frisbee - eller en ring var det egentligen. Den var gjord i hårdplast så risken finns att Bello skulle bita sönder en sådan ganska snabbt. Sen såg jag Bello's syster Zooi (
pellemyra.blogspot.com) hade en mjuk frisbee som hon verkade uppskatta. Jag hittade en liknande och tänkte testa.
Den är väl kanske inte Bellos favorit leksak än, men den har en egenskap som är ett måste för att Bello skall älska en leksak - han måste kunna ruska om den som om det vore ett byte (kan han dessutom slita upp leksaken och riva ut stoppningen så är det ännu bättre....)
/A tog denhär bilden. Bra vinkel - jag tycker den utstrålar fart. Whippet kallades visst hundarnas Ferrari :-)
Bello passade på och skrämmas rejält idag också. Vi var på väg hem genom skogen (Bello var inte kopplad) när en Jack Russel sprang förbi honom på kanske 10 meters avstånd. Bello brukar fixa hundmöte ganska bra även okopplad - bara han ser hunden i god tid och hinner 'tänka' innan själva mötet. Så var det inte idag, varken jag eller Bello såg Jack Russeln innan den blåste förbi i skogen bredvid spåret.
Bello stack iväg som skjuten ur en kanon, jag försökte med visslan - utan framgång. Jag såg Bello och Jack Russeln springa upp på en kulle och tyckte att det såg ut som när Bello leker med Viggo the PappiYork (ungefär lika stor som en JR nuförtiden) och tänkte att jag gör som vanligt - vänder ryggen till, tar några steg och visslar. Bello brukar komma direkt när han ser att jag är på väg åt ett annat håll.
Ungefär då hörs hur en hund skriker av smärta - och skrikandet håller i sig, det slutar inte. Jag hinner tänka på diskussionen på vinthund.net om en whippet som bitit ihjäl en mindre hund, och tänker att Bello kan inte ha trott att det var ett byte som blåste förbi oss.
Jag springer ner mot ljudet och ser först en förskräckt kvinna som pekar upp i skogen - sen ser jag som tur är Jack Russeln bredvid kvinnan. Bello sitter på rumpan i skogen och slutar tjuta när han ser mig. Jag kollar spåren på marken och det ser ut som om han åkt omkull på en bergshäll, men jag såg inga grenar eller andra vassa kanter som kunde ha skadat honom, så jag sätter mig bredvid honom och bjuder lite hundgodis för att se vilka kroppsdelar han rör på.
Det tog väl kanske 5 - 10 sekunder innan han steg upp och vill springa igen. Falskt alarm alltså ........ men vilket larm.... Han fick gå kopplad hem
/E tog sen ut en liten, liten sticka ur tassen ......
/t
