I want to ride my bicycle

Soundtrack: Queen - Bicycle race

My wife's former classmate has started mountain biking.. I got his permission to use a text where he describes how 'fun' it is. This is a free translation/modification of the original text written in Finnish.


"You really shouldn’t start mountain biking.

There is really nothing fun about biking anyway, to call it a pleasure is just wrong – it’s messy.

If I go riding with buddies, they usually go way too hard already from the start – besides what’s this about riding early on weekends? On an early weekend morning there’s the obvious risk of some sort of hangover, and that is of course when your ‘buddies’ decides to take on that hill as a “warm-up” – yeah like I would be able to stay on their wheel even at my best. So, riding with ‘buddies’ means I’m trying to catch a glance of their behinds some half kilometer ahead just to find my way home.

And then, if I go alone, I always go too far before heading home and then the return trip is plain agony. The following days goes popping painkillers. Stretching? - Because of biking? – That would be the day.

Living up here with the polarbears means you have to ride in the dark for most of the year– and man, that just too much. Riding in these dark forests with those creepy shadows and noises – part of the time totally lost, and if you meet another moron on a bike out there – well, that scares the shit out of you.

And if I’m too scared to ride in a dark forest it leaves me with two alternatives.

I can head out on a narrow country road where busses, trucks and old men in crappy cars take turns in the competition – “Look, a-overweight-middleage-crisis-on-wheels – let’s see how close I can drive without getting a murder charge”.
The alternative is to try the bicycle paths where I end up fighting for some minimal space with dogs who want to eat me, powerwalkers who tries to stick their walking rods in my wheels, stroller-mums who are protecting their space like a lioness with cubs and finally my favorite: Groups-of-slightly-older-ladies-that-must-walk-next-to-each-other-and-gets-VERY-angy-if-you-dear-to-pass.

Well, biking isn’t really for me anyway, because wherever I turn there are hills! And there are somehow more uphill than downhill – I don’t know how that is possible, but I promise – it’s true.

Biking in the winter is freezing, and when biking in the summer you get awfully thirsty. But the worst is spring and autumn. You get hit by bugs the size of hummingbirds (I don’t wear glasses to look cool, I wear them for protection). All the leaves are slippery and the front wheel spray in your face whatever you are riding in (we have a lot of horses around…..). Your ass is covered in mud and your socks are soaking wet. Under these circumstances I’m constantly reminded of my comically poor bikehandling skills and when crashing I try to fall somewhere soft (=wet) … Anyway, I don’t ride that much, I tend to carry the bike more than riding it, and the chafing on my shoulders are a colorful complement to my otherwise white bodyfat.

Then it’s the money. All my money goes to bikes, parts and clothing. My negative MasterCard statement equals just about one months’ salary - all the time. The basement is full of used stuff and stuff order over internet that didn’t fit my bike – yeah, I’m not much better as a techie than as a biker.

One more thing, my teeth are disappearing in my mouth from the constant eating and drinking of sugar based ‘energy’ products. But I need them, just figure how tired I would have been without them..

There are people who thinks I’m a looser – and don’t mind telling that to my face. They says that I should do some real (=blue collar) work so I didn’t have to disgrace myself and others by biking around in pantyhose. "Pantyhose" - that would be the very expensive breathable, water-resistant Italian bikepants that neither breathe nor are water-resistant. Once I even turned them inside-out desperately thinking I had it wrong the first time, but my ‘buddies’ pointed out that he padding should be on the inside, even on Italian bikepants…… Maybe they sweat less in Italy, and maybe the raindrops are bigger?

The few ‘buddies’ I got from biking are all nuts and divorced, but they keep telling me that biking is really good for me …."

/t

Summer Joy

Soundtrack: vadsomhelst med Trailer Trash Tracys

Nu när vi har en fast punkt i Lofsdalen är det dags att skiljas från vårt sommarnöje sedan 2009 - vår CombiCamp Country årsmodell 2009.

Oskarshamn 2011

Vi har hunnit vara ca 20 - 25 dagar per sommar i vagnen och hunnit resa både genom Sverige och Europa, men allt har ju sin tid, och nu är det tid för oss att göra annat.

Varför blev det en CombiCamp för oss i stället för en husvagn? Egentligen var det två orsaker, dels ville vi ha en lätt vagn (som vi kunde köra fort, långt och ekonomiskt med ....), dels ville jag ha med fyra cyklar på våra semestrar.

Vid flera tillfällen när vi varit nere i Europa hade jag sett danska och holländska bilar med olika typer av tältvagn efter bilen, och inte så sällan har jag blivit omkörd av dom. Intresset var väckt.

På våren 2009 köpte vi alltså en ny Combi Camp Country, med stora hjul, stora elcentralen, frontbox, rinnande vatten, kyl och gasspis. Vi köpte också annexet som ger grabbarna 'eget rum'. Totalt blir det ca. 27 kvm boyta, vilket motsvarar en husvagn modell större med förtält.

Här poserar /E & /A framför tältet på vår första resa som gick till Legoland. Annexet syns till höger om ingången.

Legoland 2009

Blev det som jag tänkt?

Vagnen väger (tom) 450 kg och är väldigt lättdragen, vi har aldrig behövt anpassa rutten för att vi har haft vagnen med oss, vi har kunnat välja t.ex. serpentinvägar i Alperna och åka över passen i stället för att köra genom tunnlarna - på bilden nedan vid Gotthard passet 2010.

Den är lätt att dra även för att den är byggd på AL-KO chassi, samma chassi leverantör som vissa kända svenska husvagnstillverkare lär använda - så köregenskaperna är trygga.

Gotthardt passet 2010

En bonus som jag upptäckt är att ekipaget går som släpvagn på färjor mellan Sverige, Danmark, Tyskland och Finland. Det blir många sköna tusenlappar sparade jämfört med husvagn som är både längre och högre och kostar i vissa fall upp till 4 gånger mera.

Lägst bränsleförbrukning har jag haft med en Passat 4M DSG diesel under en Sverige semester - under 0,8/mil under hela semestern. Mest förbrukning har jag haft med S80 2,5 FT (250 hk) på en Italien resa, där vi kom upp i närmare 1,1 mil. Den resan hade jag mycket högre snittfart och Alperna gjorde sitt. Jag hade samma takbox på båda resorna.

På originalräcket (på locket/golvet) har jag monterat fyra Thule cykelställningar med lås, jag har dessutom låst cyklarna till varandra med vanliga cykellås och cyklarna (trots att dom är ganska värdefulla) har fått vara ifred under alla resor.

Värtahamnen 2012

Vagnen är rymlig att bo i. Nedan syns 'vårt sovrum', en fullstor dubbelsäng med 265 liters förvaring under sängen. Där packar vi två bord, sex stolar och en väldans massa annat.

Kuusamo, Finland 2012

Köket som syns nedan är välplanerat med diskho och vattenkran närmast, sen en tre-lågig gasspis och längre bort ett Dometic 36 liters kylskåp som går på både gas, 230/12V. Det finns sex utdragbara lådor och extra förvaring under diskhon. Vi får med allt vi behöver och en hel del till faktiskt - jag åker t.ex. aldrig utan minst två grillar =)

Legoland, 2009

Nedan en bild av annexet där grabbarna sover. Vi brukar ha en tjock 120 cm bred luftmadrass med en tunn bäddmadrass. Vi sätter nästan alltid upp annexet (det är så pass smidigt) men dom gånger vi inte har gjort det så har grabbarnas madrass gott om utrymme på locket/golvet som syn i nederkant på ovan bild. Där syns också den matta som är formsydd för utrymmet.

Legoland, 2009

Här en sämre bild inifrån vagnen som visar annexet med innertält

Legoland, 2009

Tältduken är gjord i rejäl bommul som vi har tvättat och impregnerat två gånger (2009/2010 och 2011/2012), allt för att den skall vara som ny.

Bommul lär nog vara det behagligaste materialet som finns att sova under när det är varmt. Sovutrymmerna har dessutom ett tunt innertält i bommul - Summa summarum, det är kanonklimat att sova i vid normalt sommarväder.

Vi har också varit ute när det är kallt, men har då använt en liten termostatstyrd kupévärmare under natten. På bilden nedan syns också ventilationslösningen vid fönstren i 'sovrummet'. På dom två översta bilderna syns ventilationen stängd/öppen på annexet

Legoland, 2009

Det är svårt att förklara hur stora utrymmen man har, men oftast hålls festen i vårt tält..... 

Här är vi alltså fyra vuxna och fyra barn runt två bord en kväll när det regnade. Vi har alltid båda borden uppställda, det känns inte som om det finns något behov av att hushålla på utrymmet.

Som ni ser så använder vi en billig pressening som markduk. Mindre smuts, mindre städa - det är ju trots allt semester

Nära Loftahammar, 2010

Vi har alltså el i vagnen och brukar hänga upp en liten lampa på kvällarna - mysigt.

Nära Loftahammar, 2010

Jag är lite imponerad av konstruktörens uppfinningsrikedom. Han har väl haft några decennier på sig att förfina produkten men ändå tycker jag om vagnens flexibilitet. Nedan tre bilder på olika sätt vi använder 'förtältet' - halvöppet på en camping med grannar tvärsöver.

Legoland, 2009

Helt öppet ut vid sista sanddynen på Sudersand, Fårö. Just det, den lätta vagnen gjorde att jag kunde ta platsen längst ut mot stranden, där ett antal bilar före mig kört fast =)

Fårö, 2011

Sist en bild där vi använder enbart en sida av förtältet, mot genomfarten, men öppet mot skogen

Alsace, 2010

Ja, ni som kommit in på denna sida via Blocket och läst ända hit lär ju ha ett visst intresse.

Den stora frågan återstår =) Hur öppnar man och hur packar man ?

Kolla på http://www.youtube.com/watch?v=x4TgP12IvLA så ser ni hela instruktionsvideon.

Var inte rädd att kontakta mig på bellothewhippet@gmail.com om ni har frågor

/t

BBF (Bello's best friends)

Soundtrack: My Friends - Red Hot Chili Peppers

Vanliga rutinerna börjar så småningom med skola, jobb och vardag.

Till Bellos vardag hör Viggo the PappiYork som väl nog får ses som hans BFF. Dom är lika gamla och har umgåtts regelbundet sen dom var ca 10 veckor  gamla.

Vi behöver inte mer än säga Viggos namn på morgonen så blir Bello förväntansfull och kollar med jämna mellanrum vår uppfart för att se om Viggos mattes bil har kommit.

/S och Viggos matte låter hundarna gå i koppel en bit tills de har lugna ner sig (lite grann i alla fall), sen brukar dom få springa lösa tillsammans. Ett omaka par -  men dom bryr sig inte det minsta

En annan kompis, men på lite andra villkor, är Sintra the Pitbull. Vi träffas in så ofta men Bello och Sintra har hittat sin relation där Sintra som äldre, tyngre och tik, är den som bestämmer.  Det går väldigt bra det också.



Lite halvroligt var det att släppa hundarna loss uppför vår 'träningsbacke' - 160 meters sprint med över 30 meters höjdskillnad. Bello drog iväg första löpningen men sprang lite halvhjärtat, han ville mest springa bredvid Sintra. Nåja, jag höll Bello medan Sintras matte kallade på henne uppifrån backen, när jag sen släppte Bello var det med rekordfart han tog backen upp. Tänk vad lite tiklukt kan göra  .....



Varken Bello eller Sintra lade märke till snoken - och det var väl lika bra - för snoken



Naturen börjar nästa få lite touch av höst redan ..... vart tog sommaren 2012 vägen ?

 /t

Hånsta Sadelmakeri - Quality never goes out of style

Soundtrack: Boots of Spanish Leather - Bod Dylan

För över ett år sedan träffade vi Anna Pettersson från Hånsta Sadelmakeri (http://www.hanstasadelmakeri.com/)  på Visbys medeltidsmarknad. Bello vara bara en växande valp så vi tog Annas visitkort för ett senare tillfälle.

Under våren så tog jag kontakt med Anna och vi mailade fram och tillbaka om färger, läder och olika design alternativ. Grundtanken för mig var hög kvalitet i material och utförande, enkel design med känsla för detaljer, något som blir snyggare med åren - typ ett par välgjorda skor.

Anna stressade inte fram något utan tog sig tid att förstå vad vi var ute efter och kom med några förslag under processen - och resultat blev väldigt bra tycker jag.

Insidan är sydd med ett mjukare läder, sömmarna sitter bra med bibehållen känsla av hantverk och alla detaljer är genomarbetade.

Jag kan rekommendera Hånsta Sadelmakeri både för produkt och service.

 Nu får jag bara se till att ta hand om detta (som mina skor)  =)

/t

Pompeca's släktträff i Tammsvik

Soundtrack: Family affair - Mary J. Blige

Marie passade på och bjöd in till stor släkträff i samband med utställningarna och LC tävlingarna i Tammsvik. Folk kom från när och fjärran och det var åtminstone fyra generationer Pompeca's whippets



Nu skall vi se om jag får allt rätt - avelsdata är kanske inte mitt största intressen men jag har försökt kolla upp http://thewhippetarchives.net/testmating.php?dam=19720&sire=2331

Här är en bild på Bellos Mamma Wilda i mitten (ser ut som Bello) till vänster om henne är mormor  Ma'Belle och till vänster om henne står gammelmormor Meide. De tre hundarna mellan Wilda och Bello är hans halvsyskon från kullen innan



Gammelmormor Meide - Pompeca's Firelove In Ameide - SLCCh & NLCCh

Mormor Ma'Belle - Pompeca's Summer Time Love

Mamma Wilda - Pompeca's Sweet Spring Sapphire - SLCCh & NLCCh

Bello - Pompeca's Wizzard from Roke - älskad av alla



Donníe - Bellos snygge halvbror som hade samma lugna och försiktiga framtoning. Donnie och Bello var båda lika rädda för sin mor Wilda

Efter att Wilda talat om var skåpet skall stå till alla hanhundar (det var bara henns bror Fracke som inte tog henne på så stort allvar) så fick vi henne och Bello att stå tillsammans. 

Alla som känt Wilda säger att Bello liknar henne väldigt mycket. Wilda börjar nu få lite gråare huvud och lite mörkare rygg. Om Bello åldras lika fint så kan vi inte klaga

Bello: " jajajaja morsan, du behöver inte skrika"

Mamma Wilda verkar ha lite bus i sig fortfarande =)

Det fanns åtminstone en löptik i gruppen som satte färg på tillställningen för alla hanhundsägare. En av hanhundarna - Jansson - hade väldigt svårt att stå still bredvid en av dom vackra tikarna - Janssons frestelse ??

Efter allt poserande var det dax att vila en stund och alla gjorde det så bekvämt för sig om det gick - precis som en whippet skall

Efter lite lek så blev det 'avbad' - men det var bara Maries hundar som verkligen simmade, resten av hundarna blötte tassarna lite grann

Tack Marie för en trevlig dag

Downhill - Lofsdalen

Soundtrack: Clean my wounds - Corrosion of Conformity

Då var det dax för den länge efterlängtade downhill premiären. Ingen av oss hade provat på förrut och vi siktade in oss på gröna banan första dagen. Vi åkte alla tre med egna cyklar, men vi kom in lite för sent så alla heltäckande hjälmar i passande storlek till grabbarna var uthyrda, men deras vanliga hjälmar blev 'godkända' för åk i gröna banan.



Som skidåkare tror man ju att grön bana skall vara platt, enkel och väääldigt tråkig ... så fel, så fel.
3,6 kilometer av 100% koncentration på smala, steniga stigar med skarpa kurvor. Ett åk tog upp till 25 minuter i början för oss ..... Bilden är tagen med mobilen och saknar skärpa, men kolla den strategiskt placerade skylten



Allt emellanåt fick vi ta en paus för att vila främst händer och underarmar som blev rejält trötta p.g.a. vibrationerna i styret, men det gjorde inget med denhär utsikten.

Vi tyckte skylten var lite lustig ända tills en ren med riktigt stora horn drog tvärsöver spåret

Hur som helst - det gör ont att åka downhill när man överskattar sin förmåga på hoppen - lårkakan, stor som en grapefrukt, syns inte. Old men can't jump -eller vad var det nu filmen hette ...?

Andra dagen vi åkte var vi tidigt (!) på plats och hyrde alla skydd som fanns i shopen. Det blev en underbar dag i dom blåa och röda nedfarterna - inte många bilder från den dan eftersom grabbarna åkte för fort =). 

Här är i allafall bilder på grabbarna tagna i en av den blåa nedfartens velodromer.

 /t

På fjället

Soundtrack: Over the hills and far away - Led Zeppelin

Det finns en mängd vandringsleder i Lofsdalen. Vi var lite lata och tog bilen upp till trädgränsen på dryga 800 meters höjd och gick sen uppåt på fjället.



Vatten fanns att fylla på i en källa bredvid leden, egentligen ganska fantastiskt att vi kan fortfarande helt öppet i naturen kan hitta friskt vatten.




Bello var ivrig att komma uppåt på berget, han var den siste att vända neråt igen.






Bello nöjt av naturen och friheten

Grilla upp på fjället låg på önskelistan, vi  hittade en vacker plats med utsikt över fjällvärden.

Dethär med få till en vettig eld var inte helt rätt

Bello har ett uttrycksfullt ansikte, såhär självömkande var han när han ville ha lite av den grillade korven.

Sorgerna gick snabbt över när vi började gå neråt - full fart igen.

/t