onsdag 1 februari 2012

Syd-Afrika

Soundtrack: The Lion's Roar - First Aid Kit

Bloggen är ju egentligen om vår hund, men en av de största naturupplevelser jag varit med om är en resa till Sydafrika 2009. Kusten, vinodlingarna i Stellenbosch, dofterna och ljuden på savannen - obeskrivbart.

Dagen vi kom in hann vi med segling  i solnedgången utanför Kapstaden i en stor katamaran.


Vi var uppe i ca 20 knop


Dag 2 åkte vi motorcykel  till Cape Good Hope. Motorcyklarna (med sidvagn) var kasserade kinesiska armékopior av BMW motorcyklar från andra världskriget, vissa hade kulsprutefästen kvar på sidovagnen...... men det gick bra det också


På bilden ser ni faktiskt två fyrar om ni kikar noga, en uppe till vänster och en långt ner till höger. Historien går att den uppe till vänster byggdes först och man tänkte att ju högre upp desto bättre kommer den att synas. Problemet var att man byggde på sommaren, när vädret är bra. När vintern kom så kom låga moln och dimma som gjorde att fyren inte syntes alls ute till havs och en massa skepp gick på grund. Så, gör om - gör rätt- den senare fyren, den nere till höger byggde man så lågt ner som möjligt för att den skulle synas också i dåligt väder.

Vi stannade vid en strand som nog antagligen tävlar om titeln världens vackraste, Scarborough beach - problemet med stränder på Atlantkusten är att vattnet aldrig blir varmare än ca 14 C 



Vem vet - det var kanske här familjens hundintresse startade?




På vägen hem stannade vi på en restaurang med bra mat. Skylten är lite tvetydig - serverar personalen alla gäster ?? 



Vi stannade i Boulder och tittade på en koloni African pinguins.


Dag tre var vi på vinprovning ... inga bilder därifrån =)

Dag fyra flög vi in i Kruger parken. Vi bytte plan två gånger, först till ett litet 'lokal plan' från Johannesburg till en flygplats utanför Kruger parken. Sen packade vi in oss i ett litet propellerplan som tog oss in i parken. Snart kom vi fram till sabi sabi bush lodge (http://www.sabisabi.com/lodges/bushlodge)


Vi hann knappt byta innan det bar iväg på vår första safari





Vi fick avsluta dagen med solnedgång i bushen. När det hade blivit helt mörkt fick vi sätta oss i den öppna bilen och vi körde ut en bit - sen stängde guiden av motor och belysning och sa
- 'just listen'
Det var bland det mäktigaste jag varit med om - ljuden, dofterna allt så nära inpå oss och vi såg ingenting.....


Dag fem fick jag en bild på orsaken till att vi alla fick stora (coola) hattar innan vi satte oss i bilarna. Guiden tipsade damerna om att inte hänga den i nacken utan köra ner den i pannan ordentligt. Spindlar som den på bilden nedan (ungefär lika stor som min hand) byggde snabbt nät över vägen i skymningen. Allt emellanåt smällde det till ordentligt i hatten av något kryp som kom i vägen. Alla i sällskapet föredrog förstörd frisyr framför den här kompisen i håret.


Vi åkte ut på safari vid 5-tiden på morgonen för att få se aktiva djur


Mötet med lejonflocken på morgonen dag fem var mäktigt. De hade jagat (ätit) på natten och vi fick bevittna deras 'morgontoalett'



Här en av honorna som ännu inte tvättat bort allt blod från baktassarna



Snart kom en av hanarna i flocken. Detta var lillebror - den riktiga bossen (pappan till alla ungarna) syntes inte till. Om ni tittar noga på baksidan av höger ben så ser ni en cancersvulst som personalen antog skulle ta livet av detta vackra djur inom någon månad. Det var svårt att fatta när man såg honom på ett par-tre meters avstånd - sittande i en öppen bil !


Här ser ni hur nära vår öppna bil han passerar, det är /S hatt som ligger i vänsterkant av bilden



Det mest fantastiska var ändå att få sitta ca. en halvtimme och titta på flockens ungar, som låg ca 100 meter från honorna. Det var precis som om mammorna ville ha lite 'egen tid' efter jakten



Under lunchen fick vi sällskap på terrassen som låg ut mot ett vattenhål där alla möjliga djur samlades



På något sätt trodde jag inte att det gick att toppa morgonens mötet med lejonflocken, men på eftermiddagens safari så mötte vi en 50-årig, över 7 ton tung, elefanthane i brunst - som tyckte vi stod i vägen för honom. Det jobbiga var att vi innan vi åkte ut fick en föreläsning om elefanter, där de bl.a. berättade att "om en elefant hane börjar gunga på huvudet och svänga snabeln fram och tillbaka så är det tecken på aggressivitet, och elefanter är det djur som dödar flest människor i Afrika"

Gissa vad den här gjorde .. kolla in ögonen på vår 'tracker' som sitter på motorhuven.




Läskigt nära. Jag tog vääldigt många bilder, tänkte att 'ungarna får i alla fall bildbevis på hur farsan dog'


Mindre dramatiskt var mötet med noshörningen och ungen. Fridfullt, vacker, fantastiskt. Ungen verkade sugen på att komma fram och undersöka vad det var för konstig grej som sakta följde efter på vägen.




Sista dagen steg vi upp igen i gryningen för en kort safari innan avfärd, och det hände som många aldrig får uppleva fast dom åker på safari många gånger. Vi såg en leopard, eller egentligen, vi väckte en leopard som sov i diket bredvid vägen vi åkte på.

Det var det vackraste både jag och /S sett. /S började nästa hyperventilera, det var hon som satt precis bredvid leoparden,det var inte mer än max två meter mellan /S och leoparden - och jag vill påminna än en gång om att vi satt i en öppen bil. 







Vi hann också se buffel och flodhäst, men det var i skymningen så jag fick inga vettiga bilder på dom.
Hur som haver, har ni möjlighet att åka på safari - gör det!

/t

tisdag 31 januari 2012

zoom, zoom, zoom

Soundtrack: Mike Oldfields Shadow on the wall med Roger Chapman på sång

Bellos favoritlek är att 'slakta' en nalle eller kudde. /E och jag försöker räkna hur många har gått åt under hans knappa 9 månader hos oss, och vi kommer fram till åtminstone 5 gosedjur/kuddar som nu är bara tomma tygtrasor.

Han snurrar runt, morrar åt sitt 'byte', upp och ner i soffan. Han försöker bjuda in någon i leken för att få lite kamplek. Om ingen vill vara med så kör han sitt eget race under några minuter


 När han är klar så blir han sååå trött. Det är ungefär som med små barns 'sista rycket' innan de slocknar


När jag fotade Bello märkte jag att jag fick en skugga i nedre delen av bilden. Efter lite testande så ser jag att skuggan av det nya objektivet syns när jag använde18mm brännvidd med kamerans inbyggda blixt.Med 28mm brännvidd försvinner skuggan.


 Det här lär ställa till det för mig inomhus

/t

söndag 29 januari 2012

Pics

Soundtrack: Zoom Lo-fi med International Oberserver

Hann testa mitt nya objektiv innan solen gick ned,  nu är det bara att lära sig ta bra bilder kvar då ....






/t

lördag 28 januari 2012

Ny leksak

Soundtrack: Kong - Bonobo; Primal Screem - MC

Uppe i Lofdalen älskade Bello att leka med en frisbee - eller en ring var det egentligen. Den var gjord i hårdplast så risken finns att Bello skulle bita sönder en sådan ganska snabbt. Sen såg jag Bello's syster Zooi (pellemyra.blogspot.com) hade en mjuk frisbee som hon verkade uppskatta. Jag hittade en liknande och tänkte testa. 

Den är väl kanske inte Bellos favorit leksak än, men den har en egenskap som är ett måste för att Bello skall älska en leksak - han måste kunna ruska om den som om det vore ett byte (kan han dessutom slita upp leksaken och riva ut stoppningen så är det ännu bättre....)






 /A tog denhär bilden. Bra vinkel - jag tycker den utstrålar fart. Whippet kallades visst hundarnas Ferrari :-)



Bello passade på och skrämmas rejält idag också. Vi var på väg hem genom skogen (Bello var inte kopplad) när en Jack Russel sprang förbi honom på kanske 10 meters avstånd. Bello brukar fixa hundmöte ganska bra även okopplad - bara han ser hunden i god tid och hinner 'tänka' innan själva mötet. Så var det inte idag, varken jag eller Bello såg Jack Russeln innan den blåste förbi i skogen bredvid spåret.

Bello stack iväg som skjuten ur en kanon, jag försökte med visslan - utan framgång. Jag såg Bello och Jack Russeln springa upp på en kulle och tyckte att det såg ut som när Bello leker med Viggo the PappiYork (ungefär lika stor som en JR nuförtiden) och tänkte att jag gör som vanligt - vänder ryggen till, tar några steg och visslar. Bello brukar komma direkt när han ser att jag är på väg åt ett annat håll.

 Ungefär då hörs hur en hund skriker av smärta - och skrikandet håller i sig, det slutar inte. Jag hinner tänka på diskussionen på vinthund.net om en whippet som bitit ihjäl en mindre hund, och tänker att Bello kan inte ha trott att det var ett byte som blåste förbi oss.

Jag springer ner mot ljudet och ser först en förskräckt kvinna som pekar upp i skogen - sen ser jag som tur är Jack Russeln bredvid kvinnan. Bello sitter på rumpan i skogen och slutar tjuta när han ser mig. Jag kollar spåren på marken och det ser ut som om han åkt omkull på en bergshäll, men jag såg inga grenar eller andra vassa kanter som kunde ha skadat honom, så jag sätter mig bredvid honom och bjuder lite hundgodis för att se vilka kroppsdelar han rör på.

Det tog väl kanske 5 - 10 sekunder innan han steg upp och vill springa igen. Falskt alarm alltså ........ men vilket larm.... Han fick gå kopplad hem

/E tog sen ut en liten, liten sticka ur tassen ......

/t


lördag 21 januari 2012

Tower of Power - wow

Soundtrack - Tower of Power: Soul vaccination - Live versionen från 1999. Öppningslåt igår 


Alltför sällan tar man ju tillvara på sthlms musikscen. Igår var i alla fall ett tillfälle som jag inte kunde missa. Tower of Power Tribute Band, med Morgan Ågren (www.morganagren.com) på trummor och Alex Pontikis på bas tillsammans med en 5-manna blåssektion fick Fasching att gunga.




Dags att börja planera för resa till gbg den 17 mars när originalet spelar på Brew House ....?

/t

lördag 14 januari 2012

The Secret life of the Whippet Teenager

Soundtrack: Valfritt mellan Big Cheese eller Smells Like Teen Spirit med Nirvana

Tonåren ja .... det är inte bara attityden som ändrar =)

Jag har ju skrivit att whippets inte luktar hund, och det är ju sant, men Bello har börjat lukta fotsvett som alla andra tonårsgrabbar ....

Lätt avhjälpt, men lite lustigt är allt


/t

Flying

Soundtrack: varför inte Jump Around med House of Pain

Jag har försökt lära Bello att inte gå eller springa över färistar - jag har varit lite orolig för att han skall fastna och skada ett ben - så jag brukar stoppa Bello och bära över honom. 

Fascinerande nog verkar självständighet vara ngt som skall markeras även av tonåriga hundar, så när han ser att vi skall över en färist så hoppar han nu över - 'kan själv'





 En bild som jag gillar - muskulaturen framträder fint, tycker jag


/t