Pompeca's släktträff i Tammsvik

Soundtrack: Family affair - Mary J. Blige

Marie passade på och bjöd in till stor släkträff i samband med utställningarna och LC tävlingarna i Tammsvik. Folk kom från när och fjärran och det var åtminstone fyra generationer Pompeca's whippets



Nu skall vi se om jag får allt rätt - avelsdata är kanske inte mitt största intressen men jag har försökt kolla upp http://thewhippetarchives.net/testmating.php?dam=19720&sire=2331

Här är en bild på Bellos Mamma Wilda i mitten (ser ut som Bello) till vänster om henne är mormor  Ma'Belle och till vänster om henne står gammelmormor Meide. De tre hundarna mellan Wilda och Bello är hans halvsyskon från kullen innan



Gammelmormor Meide - Pompeca's Firelove In Ameide - SLCCh & NLCCh

Mormor Ma'Belle - Pompeca's Summer Time Love

Mamma Wilda - Pompeca's Sweet Spring Sapphire - SLCCh & NLCCh

Bello - Pompeca's Wizzard from Roke - älskad av alla



Donníe - Bellos snygge halvbror som hade samma lugna och försiktiga framtoning. Donnie och Bello var båda lika rädda för sin mor Wilda

Efter att Wilda talat om var skåpet skall stå till alla hanhundar (det var bara henns bror Fracke som inte tog henne på så stort allvar) så fick vi henne och Bello att stå tillsammans. 

Alla som känt Wilda säger att Bello liknar henne väldigt mycket. Wilda börjar nu få lite gråare huvud och lite mörkare rygg. Om Bello åldras lika fint så kan vi inte klaga

Bello: " jajajaja morsan, du behöver inte skrika"

Mamma Wilda verkar ha lite bus i sig fortfarande =)

Det fanns åtminstone en löptik i gruppen som satte färg på tillställningen för alla hanhundsägare. En av hanhundarna - Jansson - hade väldigt svårt att stå still bredvid en av dom vackra tikarna - Janssons frestelse ??

Efter allt poserande var det dax att vila en stund och alla gjorde det så bekvämt för sig om det gick - precis som en whippet skall

Efter lite lek så blev det 'avbad' - men det var bara Maries hundar som verkligen simmade, resten av hundarna blötte tassarna lite grann

Tack Marie för en trevlig dag

Downhill - Lofsdalen

Soundtrack: Clean my wounds - Corrosion of Conformity

Då var det dax för den länge efterlängtade downhill premiären. Ingen av oss hade provat på förrut och vi siktade in oss på gröna banan första dagen. Vi åkte alla tre med egna cyklar, men vi kom in lite för sent så alla heltäckande hjälmar i passande storlek till grabbarna var uthyrda, men deras vanliga hjälmar blev 'godkända' för åk i gröna banan.



Som skidåkare tror man ju att grön bana skall vara platt, enkel och väääldigt tråkig ... så fel, så fel.
3,6 kilometer av 100% koncentration på smala, steniga stigar med skarpa kurvor. Ett åk tog upp till 25 minuter i början för oss ..... Bilden är tagen med mobilen och saknar skärpa, men kolla den strategiskt placerade skylten



Allt emellanåt fick vi ta en paus för att vila främst händer och underarmar som blev rejält trötta p.g.a. vibrationerna i styret, men det gjorde inget med denhär utsikten.

Vi tyckte skylten var lite lustig ända tills en ren med riktigt stora horn drog tvärsöver spåret

Hur som helst - det gör ont att åka downhill när man överskattar sin förmåga på hoppen - lårkakan, stor som en grapefrukt, syns inte. Old men can't jump -eller vad var det nu filmen hette ...?

Andra dagen vi åkte var vi tidigt (!) på plats och hyrde alla skydd som fanns i shopen. Det blev en underbar dag i dom blåa och röda nedfarterna - inte många bilder från den dan eftersom grabbarna åkte för fort =). 

Här är i allafall bilder på grabbarna tagna i en av den blåa nedfartens velodromer.

 /t

På fjället

Soundtrack: Over the hills and far away - Led Zeppelin

Det finns en mängd vandringsleder i Lofsdalen. Vi var lite lata och tog bilen upp till trädgränsen på dryga 800 meters höjd och gick sen uppåt på fjället.



Vatten fanns att fylla på i en källa bredvid leden, egentligen ganska fantastiskt att vi kan fortfarande helt öppet i naturen kan hitta friskt vatten.




Bello var ivrig att komma uppåt på berget, han var den siste att vända neråt igen.






Bello nöjt av naturen och friheten

Grilla upp på fjället låg på önskelistan, vi  hittade en vacker plats med utsikt över fjällvärden.

Dethär med få till en vettig eld var inte helt rätt

Bello har ett uttrycksfullt ansikte, såhär självömkande var han när han ville ha lite av den grillade korven.

Sorgerna gick snabbt över när vi började gå neråt - full fart igen.

/t

Härliga Härjedalen

Soundtrack: Om jag vore snickare - Andreas Grega

Efter Kuusamo bär det iväg till Lofsdalen än en gång. Hojar, grill(ar), snickarverktyg och fiskeredskap - allt är med.

Här är ett stycke ur en dikt på ett Lofsdalskt (?)  liknande mål att grunna på (nedtecknat 1921):


"Byarbônna hörs tôlô wäljt utmâ tjônna,
ä otrötne ô frukte aljti för bjônna,"

Grannen har fotat 14 olika björnar enbart iår !

När vi fiskat nere vid bäcken så har vi hört något stort röra sig i buskagen på andra sidan bäcken och på 'vår' sida av bäcken trampade jag i något färskt, mjukt (just det !)  som inte var från hund eller ren, tror inte det var älg heller ...... Nåja, dom som bor här har hästar i hagen och säger att så länge du inte överraskar björn (typ 'se till att dom hör dig') är det ingen fara - jag kanske skall tillägga att dom livnär sig på turism, våra grannar alltså, som säger att det inte är någon fara ...






Bello fick träffa på häst för första gången i sitt liv. Det var väääldigt spännande för Bello, men till slut fick herrarna kontakt. (tyvärr är bilden inte skarp, men situationen är fantastisk)



Bello verkar tänka "Oj, det var en väldigt stor      häst"

Även här blev det lite byggande - en ny vedbod - eller vad det nu kan heta där man lägger färsk upphuggen ved för att torka.

Jag hade god hjälp av lillhussarna, här /A som målar stommen.

Om norra Finland har mygg, så det räcker och blir över, så gäller det knott i Lofsdalen. Direkt det blev vindstilla, jag menar inom några sekunder, så var det outhärdligt t.o.m. för dom lokala - vi hade vindstilla dom två första dagarna vi var där. Det var mycket nära att vi packade och drog vidare.

Alla knep testades, Bello ser inte glad ut eftersom han inte hade knott problem runt huvudet, dom åt honom röd och blodig i ljumskarna ..... som tur var försvann alla röda svullnader efter några timmar inomhus.


Trots alla knott fick vi jobbet gjort

Nu skall det bara fyllas ...

/t

Äntligen semester

Soundtrack: Måste bli Mosquito - Bomfunk MC's

När vår semester började var det dax att hämta lillhussarna som varit hos Mormor & Morfar i Kuusamo, Norra Finland. 

Vi åkte via vänner i mina hemtrakter som har tre katter, en ny upplevelse för Bello. En av katterna, Wilson, och Bello kom så småningom varann så nära att dom vågade lukta på varann - men det var inga snabba rörelser från någon av dom =)

Väl framme i Kuusamo blev det takrenovering på storhusses program

Medan storhusse byggde tak fick lillhussarna lära sig göra tunna pannkakor i en Muurikkapanna.

Bello var superlycklig, äntligen tillsammans med lillhussarna som varit borta två veckor, äntligen fick han springa helt fritt. Här två bider tagna av Jonne Saapunki

Och han fick spela fotboll ..... och lyckades punktera två bollar ....

Bello vet inte riktigt om han skall vara stolt eller olycklig - han har dödat bollen men förstår inte varför lillhussarna ser så sura ut

Vi besökte också Kiutaköngäs i Oulanka nationalpark. Mäktigt, men svårt att fånga på bild

/t

Bello & Sintra the Pitbull

Soundtrack: Black Dog - Led Zeppelin

Bello fick leka med sin kompis Sintra innan vi åkte på semester.

Vi hade en ny apportleksak med till Sintra som hon gillade, och dethär är nog den enda bilden där Bello tittar på leksaken ..... Bello är tonåring och Sintra är tik - hans intresse var inte på leksaken ....

Sintra hade inga problem att värja sig, hon morrade till några gånger när han kom för nära - och se där - Bello fick en dos social träning.

De var en relativt varm kväll och de  fick springa av sig rejält.

Senare på kvällen fick dom mysa med hussarna framför den öppna spisen utomhus.

Supertrevlig kväll - för folk och fä'

/t