Soundtrack - måste ju bli Blind med Talking Heads - ungefär lika rörig låt som upplevelse
Vi har alltså varit på unsicht-Bar i Berlin, en ganska uppskriven restaurang som lovar en 'utöver-det-vanliga' upplevelse, med ett antal Hollywood kändisar som referenskunder
Du kommer in i en bar där du får sätta dig ner och personalen kommer fram med en meny som i ett försök till poetiska ordalag beskriver det du skall äta, du får alltså inte reda på vad du kommer att äta. Dina val står mellan fem menyer, en vegetarisk, en fågel, en fisk och en nötkötts meny - för dom 'vågade' finns en 'surprise menu', där kocken väljer sammansättning. Man kan välja 3- eller 4 rätter (soppan är option).
Konceptet bygger på att du äter i totalt mörker. Mat upplevelsen skall baseras enbart på smak och lukt - du berövas alltså synintryck och du har heller inte menyn att referera till.
Jag gillar verkligen upplägget - så vi valde 'surprise menu', och det är här saker och ting börjar gå snett. Vi följer vår värdinnas förslag att hon väljer vin till maten 'som en del av överraskningen', vi kommer löst överens om att vi får ett glas vin till förrätt och soppa och ett glas till varmrätten.
Efter att vi kommit så långt så överlämnar värdinnan oss till Harald, som blir vår hovmästare/servitör. Alla som jobbar i matsalen är blinda eller synskadade, och vi får lägga vår hand på hans axel när han leder oss in i en totalt mörklagd matsal. Det enda du ser är flimmer (som lugnar sig efter stund).
När vi satt oss så börjar Harald med att fråga om vi ville ha vårt vita vin till förrätten eller ville vi vänta till soppan - jag sa att vi har valt surprise menu - 'so please surprise me'. Vi fick ett glas vitt till förrätten men han hade ingen aning om vad vår värdinna hade sålt på oss, så vi var tvungna att påminna honom att vi kanske skall ha något att dricka nu när varmrätten kommit in - 'jaha, vill ni kanske ha rött med det ?' .....
Surprise- konceptet håller alltså inte. Under kvällen hör jag hur en servitör häller rödvin i famnen på en person som sitter bakom mig. Vi hade också beställt vatten med bubblor men fick utan, så service-biten (framför allt kommunikationen mellan värdinnor-kök-och-servitörer) håller alltså inte för en restaurang med hög svansföring.
Hur var maten då ? Efter att vi ätit fick vi se menyn.
Förrätten var två bitar lax, två gurkbitar, ett salladsblad och en hovmästarsås med för stark senap. Lämnade mig totalt oberörd, och både /S och jag spikade alla ingredienser.
Soppan missade vi totalt, vi trodde kronärtskocka men det var alltså pumpasoppa. Helt OK.
Varmrätten var garanterat inte rosa, det var well-done, och på gränsen till segt kött, men gnocchi var riktigt bra. Vi missade köttet (trodde faktiskt på fläsk).
Efterrätten var bäst, kanske lite väl mycket spritsmak, men bären balanserade det rätt bra.
Vinen var en egen historia, det vita var inte alls bra, varken med eller utan mat, passade varken laxen eller soppan, det röda var bättre till varmrätten, men jag hade rätt höga förväntningar.
Så, om ni tycker /S ser lite trumpen ut så beror det på att bilden togs efteråt.
Skulle vi göra om detta ? Nej.
Skulle vi vilja ha det ogjort ? Nej.
Det var kul som upplevelse, men våra förväntningar var för högt satta. Köket är på sin höjd mediokert, men upplevelsen är intressant - en gång.
Vi köpte Wellcome Berlin-kort redan på Tegel, och fick 25% rabatt och landade på 109 Euro. Så, med tanke på att vi var utanför de värsta turistområdena i Berlin så var priset heller inte speciellt lågt.
Summa summarum, kvarteren där restaurangen ligger är underbara, promenaden till TV-tornet lagom, och kvällens utsikt över Berlin var fantastisk, så en lyckad kväll på det hela. En del av besvikelsen ligger nog hos mig själv, jag tycker att jag vanligtvis brukar träffa bättre i valet av restaurang.
/t
