Då var det dax för den länge efterlängtade downhill premiären. Ingen av oss hade provat på förrut och vi siktade in oss på gröna banan första dagen. Vi åkte alla tre med egna cyklar, men vi kom in lite för sent så alla heltäckande hjälmar i passande storlek till grabbarna var uthyrda, men deras vanliga hjälmar blev 'godkända' för åk i gröna banan.
Som skidåkare tror man ju att grön bana skall vara platt, enkel och väääldigt tråkig ... så fel, så fel.
3,6 kilometer av 100% koncentration på smala, steniga stigar med skarpa kurvor. Ett åk tog upp till 25 minuter i början för oss ..... Bilden är tagen med mobilen och saknar skärpa, men kolla den strategiskt placerade skylten
Allt emellanåt fick vi ta en paus för att vila främst händer och underarmar som blev rejält trötta p.g.a. vibrationerna i styret, men det gjorde inget med denhär utsikten.
Vi tyckte skylten var lite lustig ända tills en ren med riktigt stora horn drog tvärsöver spåret
Hur som helst - det gör ont att åka downhill när man överskattar sin förmåga på hoppen - lårkakan, stor som en grapefrukt, syns inte. Old men can't jump -eller vad var det nu filmen hette ...?
Andra dagen vi åkte var vi tidigt (!) på plats och hyrde alla skydd som fanns i shopen. Det blev en underbar dag i dom blåa och röda nedfarterna - inte många bilder från den dan eftersom grabbarna åkte för fort =).
Här är i allafall bilder på grabbarna tagna i en av den blåa nedfartens velodromer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar